Copy

Om flyktingar, Mandela,
mobilfippel och 15-åringar

Jag heter Fredrik Jerlov och arbetar med reklam och annat viktigt. Det här är mitt oregelbundet utkommande nyhetsbrev - som inte längre är ett nyhetsbrev utan mer en personlig reflektion över tingens ordning i och utanför reklambranschen. 

***

En gång i tiden, när jag var VD på stora reklambyrån, skrev jag vanliga nyhetsbrev. Mest skryt om nya affärer. I praktiken ingen läste. Så jag ändrade mig. Nu skriver jag sådana här mer filosofiska funderingar istället, för mig själv och på uppdrag av andra. Mina gratisbrev har många tusen mottagare. De flesta som får dem i sin mailkorg öppnar och läser – vilket ska jämföras med ett snitt på några få procent för de nyhetsbrev man faktiskt betalar för.
 
Vad drar vi för slutsatser av det? Tyvärr inte att det är jag som skriver så bra. Istället är det - tror jag – upp­riktighet som intresserar. Den som följer mina fun­de­ringar över tid inser att jag inte är en perfekt människa. Jag drar tån i tröskeln med jämna mellanrum och i det kan alla känna igen sig.

*** 

Jag är sällan nervös när jag ska prata för publik. Men nu steg pulsen. Framför mig var min kanske största talarutmaning någonsin. 60 minuter. 200 personer. Alla 15-åringar! Jag var tillbaks på Samsko­lan, men nu var det jag som stod på scen och en ny generation unga pojkar som satt längst bak och tuggade tuggummi.
 
Jag skulle hålla föredrag om presen­tations­teknik. Ett ämne jag tycker är viktigt så det kändes självklart att tacka ja när jag fick frågan. Fast på väg upp till scen tänkte jag annorlunda. Plötsligt såg jag mig själv, anno 1978, i blicken från en grabb med långt hår: Han var skeptisk, kritisk på gränsen till blasé. Hur fångar jag honom?
 
 Som tur är lät jag bli att försöka. Jag har lärt mig att det är i princip omöjligt för en ”vuxen” att anpassa sig neråt i åldrarna. Det går aldrig att bli cool, så jag var mig själv istället. Jag pratade om att det ofta är viktigare HUR man pratar än VAD man pratar om. Jag förklarade att duktiga talare alltid är väl förberedda och så sa jag att man ska våga be­rätta när man är nervös. Det kanske var inbillning, men just då vill jag tro jag såg en glimt i ögat på den där långhårige killen.

*** 

Apropå föredrag; Som du kanske vet har jag pratat mycket de senaste åren på temat ”Misstag som ger erfarenhet”. Det tänkte jag fortsätta med nu i höst och datum för öppen föreläsning blir den 13 november. ”Mina Bästa Misstag 2.0” som berör reklam, politik, före­tagande och livet i stort. Vill du anmäla dig? Klicka här.

***

De här ”nyhetsbreven” kan handla om det mesta mellan himmel och jord. Ibland är det mest nonsens. Ibland har hela världen hamnat snett sedan jag satt och skrev sist. Så känns det nu. Flyktingkatastrofen är på allas läppar och den polariserar.
 
Jag har letat efter en enkel plattform för oss som vill följa våra känslor – men som inte riktigt har förstått hur känslorna ska leda till handling. ”Jag vill hjälpa, men eftersom jag förstår jag inte kan hjälpa alla så blir jag handlings­förl­amad.”
 
(OBS: Varning för djup tanke!)
Jag tänker att det enda vi verkligen vet, är att en dag ska vi dö. En dag kommer vi alla att göra bokslut, med oss själva eller med någon Gud för de som har. Där och då är allt snack om varför du tänkte ditten men gjorde datten helt irrelevant. Handen på hjärtat: ”Gjorde du något bra?” Det kommer du fråga dig själv - och just där och just då är ärlighet enda valutan som går att växla in.
 
Jag har kommit fram till att det inte är faktiska resultatet av mina handlingar som spelar störst roll. Det som spelar roll är att ”Jag gjorde så gott jag kunde”. Det är det svaret jag vill höra, när jag ser mig själv i spegeln på 90 årsdagen. En som gjort bra är reklammannen Gustav Martner, som engagerat sig i att samla ihop fungerade mobiltelefoner till nyanlända flyktingar. Respekt.

***

 Och från det ena till det andra så hade hunden hemma fläskat upp sig. Typ +10 kg och hustrun gick till veterinären och kom hem med piller. Ett om dagen i hundmaten. Nu är hunden smal igen. Och hustrun funderar. Om hon stoppar ner ett hundpiller om dagen i min kvällsmacka?

*** 

Min vän Jimmy Lagnefors har skrivit musiken till Sommaren med Göran, Bröllopsfotografen m fl svenska succefilmer. Han är superkändis bland alla som kan skilja ett E-moll från ett A-dur och nu fyllde Tia, hans tjej, 40 år och de ställde till med fest. Vin. Käk. Och ett hörn med musikinstrument. Jag ställde mig i baren och hängde med min Chardonnay.
 
 Då reste sig ett gäng människor och gick bort till musik­hörnet. De plockade på sig grejerna och… det tog en-två-kanske-fem sekunder innan jag fattade att detta inte var Status Quo på Liseberg. Detta var musik från ett parallellt universum.
 
Musikerna kom från USA och Australien och Canada och Jamaica, de var kändisar på global och lokal nivå och tillsammans an­rättade de en av ögonblicket inspirerad musikalisk super­paella. Rap. Funk. Soul. Rock. Pop. Jazz. Ofta på samma gång. Strax dansade även jag. Dock med värdighet. Luftgitarren fick stanna hemma.

*** 

Göra bort sig kan man göra på helt andra sätt. Med sin mobiltelefon. Jag är en av alla (ofta medelålders män) som fipplar för mycket med luren när jag sitter i möte. Det är inte bra. Det är respektlöst, fick jag berättat för mig av en uppriktig kund i förra veckan. Jag kan bara tacka för konstruktiv kritik, hålla med och be alla jag känner som jag råkat ut för detta om ursäkt. Det ska inte hända igen.

*** 

Jag var på flott gala på Grand i Stockholm. Välgörenhets­organisationen Star For Life firade 10 år och jag var där för att sälja in vår musikalidé ”Madiba” som handlar om Nelson Mandela och hans liv. Jag delade ut CD-skivor med några utvalda låtar på och nu håller vi tummarna för att projektet kan få den kickstart vi tycker det förtjänar. Är du intresserad av att engagera dig, maila mig så hörs vi av.

*** 

Sveriges just nu ballaste tankeväckare? Lyssna på Claudia Olsson om du får chansen. Hennes framtidsperspektiv sätter ny standard för idén om lateralt tänkande. 3-D skrivare som kan göra 3-D skrivare. Hot eller möjlighet?

*** 

Min byrå TRUTH växer med alltfler hangarounds. När alla är på plats samtidigt är vi nu 15 pers som delar på utsikten från 14:e våningen på Läppstiftet. I gänget finns moderna digitala tänkare av alla slag - och så jag. Jag kämpar för att hålla mig relevant och visar min nya Apple­klocka för alla som vill se. I ett annat sammanhang menar jag på fullt allvar att livserfarenhet har ett stort värde även längst bort i SEO-korridoren.

*** 

FN har samlat sig runt nya utvecklingsmål. Vilket förstås är bra. Problemet är att målen saknar mätvärden. Målen är inte konkreta – utan mer visionära – om än vackra – viljeuttryck. Jag förstår den politiska utmaningen i att sätta siffror bakom önskemålen. Svårt på gränsen till omöjligt. Men… utan mätbarhet vet man aldrig om man lyckats. Gäller för FN precis som för en affärsplan nära dig.

*** 

Apple lanserar appen som blockar annonser i telefonerna. Katastrof för reklamindustrin säger många. Tvärtom säger jag. Nu tvingas annonsörerna förstå att reklamen måste ha ett eget värde för att göra sitt jobb.

*** 

Till sist: På senaste styrelsemötet med Liseberg fattade vi spännande beslut, en del av dem kan man läsa om i GP. Jag är glad att vara en del av en organi­sation som på alla sätt bevisat tesen om att framgång kommer ur ständig utveckling. Kaizen heter det på modern managementprosa, men det visste man nog inte när första karusellen drog igång 1923. 

***

Det var allt för denna gången. Vi hörs snart igen. 

Truth på Twitter    Truth på Facebook    Skicka till en vän 
Copyright © 2015 Truth, All rights reserved.
Avprenumerera    
Email Marketing Powered by Mailchimp